holmsan

Panik och konstiga beteenden vid vissa tillfällen kan drabba oss alla, ett exempel på när detta hänt mig och någon i min närhet var när jag hade jobbat 19 timmar på parkfestivalen i Nora med restaurangen Dansken och Svensken.

 Jag och min chef åkte hem sist och klockan var 3 så vi var ganska trötta båda två. Henke som min chef heter hade dessutom stått vid en grill hela kvällen vilket resulterade i rödsprängda hasch ögon och huvudverk.

Så ska vi då åka och när vi kommer ut ur parken står det ett gäng packade gubbar som nog fått lite för mycket av det goda. Henke har glömt och blända av och ser förvirrat med sina hasch ögon på mig, ”varför ser dom så arga ur?” frågar han med sin Göteborgsdialekt .  Jag svarar och suckar ”du har inte bländat av…” Snabbt som ögat bländar han av och artig som han är saktar han ner och ska be om ursäkt, det han inte ser är att en av fyllegubbarna liftar. När Henke stannar bilen hoppar fyllegubben glatt fram till min dörr och ska precis rycka i hantaget när jag skriker ”NEJ FÖR FAN, INTE PÅ MIN SIDA. KÖR HENKE!” och trycker ner låset med all kraft jag har i armbågen. Henke reagerar blixt snabbt och gör en filmscen av det hela, bilen skriker i däcken och gör ett snabbt ryck åt vänster innan det skjuter framåt i fullgas. Var det en mördare eller fyllegubbe vi skulle ifrån med vår frysbil?

Färden fortsatte hemåt mot Hällefors och jag började fundera för mig själv hur det skulle se ut om vi blev stannade av polisen. Henkes huvudverk hade blivit värre så han såg nästan inget och sluddra lite när han pratade så han var tvungen att köra jätte sakta, jag menar, jag kunde inte direkt sätta mig bakom ratten.

Men tänk nu om en polis hade stannat oss. Vid ratten sitter en sluddrande Göteborgare med rödsprängde hasch ögon och stinker brasa, han kör en stor vit frysbil och bredvid honom sitter en livrädd blondin. HA! Skulle nog inte vara så roligt. Dessutom hade Henke tårar i ögonen för han hade precis kört på en and som gått över vägen. Hans kommentar på det var (efter 2 min tystnad) ”Nej, jag orkar inte mer nu, den hade nog familj.” och så fick han börja torka tårar. Jag fann det hela rätt komiskt men fick försöka tala med honom på samma positiva sätt som man talar med ett barn som är ledset (Henke är typ 30 år). Tillsist kom vi dock till grythyttan och där fick vi stanna bilen en stund, mamma fick gå upp och köra till Grythyttan för jag vågade inte låta Henke köra själv till Grythyttan igen som han var.

Men förutom att jag skrattat mycket åt den här händelsen har jag också funderat hur man reagerar, jag menar, det var en gubbe som kom fram till bilen, inget monster. Ändå reagerade vi som vi gjorde och paniken bubblade upp till 100 på nolltid. Var det för man var trött? Var det för det var en okänd person? Var det för att han var berusad? Var det för att det var mörkt och sent på natten? Jag vet inte faktiskt. Vi reagerar alla olika. Känslan Henke fick när han körde på anden är väl ändå lite typiskt karlar med, för mycket motgångar går inte på en och samma dag. Medans tårarna föll på Henke satt jag och skratta för mig själv och tänkte ”detta ska jag aldrig glömma!”




Kåseri till Svenskan, haha var kul att skriva det faktiskt, första gången jag provade den formen av skrift. :)

Hade sovmorgon idag så bär inte av till skolan förens halv 1. Igår när jag skulle sova låg jag och tänkte på sånt som försvunnit. Exempel jag saknar: småsmåmini bokstäver i pasta, var tog ni vägen? Kex med olika smilysar på som var choklad fyllda, dom var ju också fenominalt goda! Men det jag saknar mest är ändå soleron som var i små gröna kulor.......... BÄSTA GLASSEN! Varför försvinner favoriter? galet.

Idag efter skolan ska jag in till kga och fixa pass, sen blir det chill helg med emil:)