holmsan

Vita dukar täcker oss, nu ska vi överges igen, ännu en gång. Dammet smyger sig in och lägger sig bekvämt på spegeltavlan. Fönstren bäddas in i spindelnät och golven blir grå och trötta. Men snart är det sommar, då kommer de tillbaka. Ett finger drar ett sträck på fönsterrutan och solljuset strömmar in, värmen sprider sig i rummet, dukarna dras av och den tunga tröttheten försvinner. Nu är vi fria! Av: Sanna Holmström